Thomas Jaenson bakgrund & forskning

Thomas Jaenson är född i Göteborg 1948. Han är professor i biologi, särskilt medicinsk entomologi, vid Uppsala universitet. Han är pappa till David, född 1990, som studerar datateknik vid Lunds tekniska högskola; och Emma, född 1988, antropolog och anställd vid Sida.

Thomas fick sin akademiska grundutbildning vid universiteten i Göteborg, Lund och Uppsala i biologi och kemi samt biokemi, zoologi, zoofysiologi, ekologi, miljövetenskap och entomologi. Han har även studerat tropikmedicin vid det nu nedlagda Roslagstulls sjukhus i Stockholm. Under sin vapenfria militärtjänstgöring utbildades han i bistånds- och katastroftjänstgöring på Sandöskolan i Ångermanland. Under sitt doktorandarbete rörande tsetseflugors ekologi i Kenya var han förlagd till ICIPE (The International Centre of Insect Physiology and Ecology) i Nairobi åren 197577. Han disputerade vid Uppsala universitet 1978 på en avhandling om tsetseflugan Glossina pallidipes och dess reproduktionsbiologi som främst baserades på fältarbete i Kibwezi Forest och Lambwe Valley i sydöstra respektive sydvästra Kenya.

Thomas Jaenson är huvudförfattare och/eller medförfattare till mer än 170 sakkunniggranskade publikationer. Han har handlett 14 doktorander fram till doktorsexamen och ungefär lika många Masters-studenter till MSc-examen. Thomas ansvarade för och ledde kurserna i infektionsbiologi 20122014 och entomologi 20062012 vid Institutionen för biologisk grundutbildning vid Uppsala universitet. Större delen av sin forskningsverksamhet har han ägnat åt att undersöka ekologiska och vektorbiologiska aspekter hos blodsugande leddjur, speciellt tsetseflugor och malariamyggor i Kenya respektive Guinea-Bissau, åt stickmyggor och fästingar i Sverige samt åt epidemiologiska frågor rörande TBE-viruset och Borrelia-bakterierna i Sverige. Alltsedan 1980-talet har Thomas främst ägnat åt forskning rörande fästingars ekologi och fästingöverförda infektioners epidemiologi (TBE, Lyme borrelios) i Sverige. Alltsedan 2013 undersöker han på Gotland och Öland rådjurets och andra faktorers betydelse för förekomsten av fästingar och fästingöverförda patogener.

Vectornetprojektet. Under de senaste åren är Thomas en av fem fästingexperter inom det av ECDC och EFSA finansierade Vectornetprojektet. Det administreras av forskningsföretaget Avia-GIS med säte utanför Antwerpen i Belgien. Vectornetprojektet har som målsättning att noggrant följa och kartlägga de viktigaste fästingarternas förändrade utbredningsmönster inom EU och i områden som gränsar till EU. Upptäckten av taigafästingen i norra Sverige (se nedan) är ett av resultaten av den verksamhet som bedrivs inom Vectornetprojektet.

Permanenta populationer av taigafästingen Ixodes persulcatus funna i norra Sverige*

* En liknande version av denna artikel har nyligen publicerats i Läkartidningen 2016.

I stora delar av Europa, inklusive södra och mellersta Sverige är den vanliga fästingen Ixodes ricinus den viktigaste vektorn av humanpatogener. Från östra Lettland och östra Estland genom taigazonen över Mongoliet och Folkrepubliken Kina, österut till Hokkaido och Honshu i Japan är den närbesläktade taigafästingen Ixodes persulcatus den viktigaste vektorn av humanpatogena mikroorganismer och virus. Den är den viktigaste överföraren, dvs. huvudvektor av de varianter av TBE-viruset som benämns "Siberian" och "Far Eastern" och dödligheten vid sjukdom orsakad av den sistnämnda subtypen anges i litteraturen kunna överstiga 30 %. Fler än 20 andra potentiellt sjukdomsframkallande mikrober, dvs. humanpatogener, har påvisats i I. persulcatus.

Hos I. ricinus är det oftast nymferna som överför patogena mikrober från vilda djur till människor men hos I. persulcatus är det däremot nästan alltid de vuxna fästinghonorna som angriper människor. I Finland fann man 2004 för första gången en permanent population av taigafästingen. Fästingarten har därefter hittats på många olika lokaler i Finland, bland annat nära Simo som ligger cirka 10 mil sydost om Haparanda. I Simotrakten är taigafästingen vektor av den europeiska subtypen av TBE-virus. Men i andra områden, som Kokkolaarkipelagen på den finska västkusten cirka 10 mil öster om Umeå, är den vektor av den sibiriska subtypen. Eftersom taigafästingens utbredningsområde och talrikhet har ökat kraftigt både i nordvästra Ryssland och i Finland under senare år har vi undersökt om taigafästingen förekommer även i Sverige. Det första fyndet i Norden av taigafästingen var en blodfylld nymf på en lövsångare, som hade infångats för ringmärkning på ön Stora Fjäderägg nordost om Umeå [1].
Tack vare information och praktisk hjälp från lokalbefolkningen i Norrbotten fann vi under sommaren 2015 flera områden där taigafästingen hade etablerat sig. Fynden presenterades nyligen i den biomedicinska tidskriften Parasites and Vectors [2]. Samtliga lokaler med taigafästingar är öar eller halvöar i Bottenviken och ligger i Kalix och Haparanda skärgårdar. Vegetationen är oftast en fuktig, tät blandskog av gråal, asp, rönn, björk, gran och tall. Vi misstänker att älg och skogshare är de viktigaste värddjuren i dessa områden. Vi har fått information om att enstaka personer som blivit fästingbitna på öar i Bottenviken drabbats av Lyme borrelios. Under den närmaste tiden skall vi i samarbete med forskare vid Linköpings universitet undersöka vilka humanpatogena virus, bakterier och encelliga djur som förekommer i de taigafästingar som vi har samlat in från öar i Bottenviken.

taigatickTaigafästingen Ixodes persulcatus som insamlats på öar i Bottenviken i juli 2015. Översta raden från vänster till höger: Dorsalsidan av en nymf, en adult hona och en adult hanne. Nedre raden från vänster till höger: Ventralsidan av en nymf, en adult hona och en adult hanne. Foto: Hans Mejon & Thomas G.T. Jaenson©.

[1] Jaenson, T.G.T., Tälleklint, L., Lundqvist, L., Olsen, B., Chirico, J., Mejlon, H. 1994. Geographical distribution, host associations, and vector roles of ticks (Acari: Ixodidae, Argasidae) in Sweden. J Med Entomol 31(2) 240256.
[2] Thomas G.T. Jaenson, Kairi Värv, Isabella Fröjdman, Anu Jääskeläinen, Kaj Rundgren, Veerle Versteirt, Agustín Estrada-Peña, Jolyon M. Medlock, Irina Golovljova. 2016. First evidence of established populations of the taiga tick Ixodes persulcatus (Acari: Ixodidae) in Sweden. Parasites Vectors.
Referensen [2] är en utförlig open access-artikel rörande fynden av Ixodes persulcatus i Sverige. Den kan läsas och nedladdas här.

Følg oss